Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Mellan fyra ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
gjorde ett tecken åt Torrès att följa honom, hvarefter båda
närmade sig midten af jangadan, der familjen var samlad.
Gripna af en liflig ångest, hade Benito, Manoel och
alla de andra stigit upp från sina platser. De kunde se
att Torrès’ hållning ännu var hotande och att vredens eld
lyste i hans ögon.
Joam Garral var fullkomligt herre öfver sig sjelf; ja,
han nästan log.
De båda männen stannade framför Yaquita och de
andra.
Ingen vågade ställa ett o*d till dem.
Det var Torrès, som med dof röst och sin vanliga
oförsynthet bröt den pinsamma tystnaden.
"En sista gång, Joam Garral", sade han, "ber jag er
om ett sista svar."
"Ni skall få det."
Derefter vände han sig till sin hustru och sade:
"Yaquita, särskilda omständigheter tvinga mig att göra
en ändring i hvad vi förut bestämt rörande Minhas och
Manoels giftermål."
"Ändtligen!" utbrast Torrès.
Utan att bevärdiga äfventyraren med något svar, fäste
Joam Garral på honom en blick af det djupaste förakt-
Vid dessa ord kände Manoel sitt hjerta bulta så
häftigt som om det velat brista.
Likblek hade Minha rest sig upp och närmat sig
modern som sökte hon en tillflykt hos henne.
Yaquita öppnade sina armar för att skydda, försvara
henne.
"Min far", utbrast Benito, hvilken hade stält sig
emellan Joam Garral och Torrès, "hvad menar ni?"
"Jag menar", svarade Joam Garral, i det han höjde
rösten, "att vi inte kunna uppskjuta Minhas förening med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
