Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. De första ögonblicken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han vägrar att tala ... vet jag hvad som återstår mig att
göra!”
”Hvad som återstår ... mig liksom dig ... att göra!”
ifylde Manoel något kallare men icke mindre beslutsamt.
”Nej, Manoel ... nej ... mig ensam!”
”Vi äro bröder, Benito”, svarade Manoel, ”och det är
en hämnd, som tillhör oss båda!”
Benito svarade icke.
I denna sak hade han tydligen fattat sitt beslut.
I det samma närmade sig lotsen Araujo de båda unga
männen, sedan han kastat en forskande blick utåt floden.
”Han I beslutit”, frågade han, ”om jangadan skall ligga
qvar för ankar utan för ön Muras eller gå upp till Manaos
hamn?”
Detta var en fråga, som måste besvaras före nattens
inbrott, och den borde göras till föremål för en grundlig
undersökning.
Nyheten om Joam Dacostas arrestering hade redan bort
sprida sig i staden. Att den var af beskaffenhet att väcka
befolkningens i Manao uppmärksamhet led intet tvifvel.
Men kunde den icke framkalla mer än nyfikenhet mot
den dömde, mot den verklige upphofsmannen till brottet i
Tijuco, hvilket förr väckt så stort uppseende? Kunde man
icke befara ett upplopp af pöbeln med anledning af detta
brott, hvilket icke ens hade blifvit försonadt?
Var det icke med ett sådant antagande för ögonen
bättre att låta jangadan ligga qvar för ankar vid ön Muras
utanför flodens högra strand och på några mils afstånd
från Manao?
Skälen för och emot öfvervägdes.
”Nej”, utbrast Benito, ”att stanna här skulle synas vara
att öfverge min far och tvifla om hans oskuld! Det skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
