Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. De första ögonblicken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
se ut som vi fruktade att göra gemensam sak med honom!
Vi måste derför utan dröjsmål fara till Manao!”
”Du har rätt, Benito”, svarade Manoel. ”Vi bege
oss af!”
Araujo böjde gillande på hufvudet och vidtog nödiga
mått och steg för att lemna ön.
Manövreringen dervid tog icke så liten omtänksamhet
i anspråk.
Det gälde här att gå snedt öfver Amason-flodens ström,
hvars styrka fördubblades af rio Negros, och att uppnå
detta tillflödes mynning, hvilken befinner sig tolf mil längre
ned på venstra stranden.
Sedan de i land fastbundna tågen lösgjorts, fördes
jangadan ut midt i floden och började nu drifva i sned
riktning.
Skickligt tillgodogörande sig krökningarna af den mot
strändernas uddar brutna strömmen, lyckades Araujo få den
ofantliga flotten i den önskade riktningen med tillhjelp af
besättningens långa stänger.
Två timmar senare befann sig jangadan invid
Amason-flodens andra strand, ett stycke ofvanför rio Negros
mynning, och nu var det strömmen, som åtog sig att föra den
till den nedre stranden af den stora bugt, som vidgar sig
på biflodens venstra sida.
Kl. 5 eftermiddagen var jangadan ändtligen säkert
fastgjord invid denna strand, icke i Manaos hamn, som den
icke kunde uppnå utan att arbeta sig upp mot en temligen
stark ström, men åtminstone en knapp mil nedanför den.
Träflotten låg nu på rio Negros svarta vatten i
närheten af en temligen hög strand, som var tätt bevuxen med
cecropior och dessa froxas, ett slags vass med styfva
stänglar, af hvilka indianerna göra sig anfallsvapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
