Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det sista slaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Ah, hr Benito Garral?”
”Nej, Benito Dacosta!” sade den unge mannen.
”Nå väl då”, fortfor Torrès, ”hr Benito Dacosta, åtföljd
af hr Manoel Valdez och min vän Fragoso!”
Då äfventyraren gaf den hederlige barberaren denna
förolämpande benämning, gjorde denne, i högsta grad
förbittrad häröfver, min af att rusa fram, men han
tillbakahölls af den fortfarande lugne Benito.
”Hvad går åt er, tappre riddare?” utbrast Torrès och
tog några steg tillbaka. ”Jag tror att jag får lof att vara
på min vakt här!”
Vid dessa ord drog han ur sin poncho fram en
manchetta, detta anfalls- och försvarsvapen — allt efter tycke
och smak — som en brasilian alltid bär på sig, hvart han
än går.
Derefter böjde han kroppen halft framåt och afvaktade
händelsernas utveckling.
”Jag har kommit för att söka upp er, Torrès”, sade
nu Benito, hvilken icke ryggat ens ett steg tillbaka inför
äfventyrarens utmanande hållning.
”Söka upp mig!” utbrast Torrès. ”Jag är inte svår att
träffa. Och hvarför söker ni upp mig?”
”För att från era egna läppar få höra hvad ni synes
veta om min fars förflutna lif!”
”Verkligen!”
”Ja, jag väntar att ni säger hvar ni lärt känna honom,
hvarför ni strök omkring vår fazenda i Iquitos-skogarna,
hvarför ni inväntade honom i Tabatinga.”
”Bah, ingenting syns mig vara klarare!” svarade
Torrès gäckande. ”Jag afvaktade hans ankomst för att gå om
bord på jangadan, och detta gjorde jag i afsigt att delge
honom ett högst enkelt förslag ... som han kanske gjort
orätt i att afslå!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
