Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det sista slaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Amason-flodens venstra strand syntes nu på knappt en
qvarts mils afstånd. Ett slags stalp, som skymde en del
af horisonten, aftecknade sig der till en längd af omkring
några hundra steg.
Benito påskyndade sitt lopp och försvann snart bakom
en af de små sandkullarna.
”Fortare! Fortare!” ropade Manoel till Fragoso. ”Vi
få inte släppa honom ur sigte ett enda ögonblick!”
Och båda två störtade efter åt samma håll, då
plötsligt ett anskri hördes.
Hade Benito sett Torrès?
Hade denne sett honom?
Hade Benito och Torrès redan stött på hvarandra?
Sedan Manoel och Fragoso, som voro några och
femtio steg efter Benito, sprungit om en af de från stranden
utskjutande uddarna, sågo de två män stå ansigte mot
ansigte.
Det var Torrès och Benito.
Ett ögonblick derefter voro Manoel och Fragoso hos dem.
Man skulle tro att det varit Benito i det öfverretade
tillstånd, hvari han befann sig, omöjligt att beherska sig
just i det ögonblick, då han hade äfventyraren midt
framför sig.
Så var det dock icke.
Då den unge mannen väl såg Torrès, då han egde
visshet om att denne icke längre kunde undgå honom, inträdde
en fullständig förändring i hans hållning, hans bröst häfdes
ej mer, han återvann hela sin kallblodighet; han blef med
ett ord åter herre öfver sig sjelf.
Några sekunder betraktade de båda männen hvarandra
utan att säga ett ord.
Der var Torrès, som först bröt tystnaden och med
denna fräcka ton, hvilken blifvit en vana hos honom, sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
