Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Den sista natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angifvelse, som kan komma hvilket ögonblick som helst,
och en utlemningsfordran, som skulle kunna hinna mig i
ett främmande land — kan väl detta vara att lefva! Nej,
aldrig!”
”Min far”, fortfor Benito, som var nära att mista
förståndet inför faderns envishet, ”ni skall fly! Jag vill det ...”
Han hade nu fattat tag i Joam Dacosta och försökte
åter draga honom fram till fönstret.
”Nej ... nej!”
”Ni vill då göra mig vansinnig!”
”Min son”, utbrast Joam Dacosta, ”släpp mig! ... En
gång förut rymde jag ur fängelset i Villa Rica, och man
kunde då ej tro annat än att jag flydde undan en rättvis
dom! Ja, man måste tro det! Nå väl, af aktning för det
namn ni bär vill jag inte göra det samma nu!”
Benito hade fallit på knä för sin fader. Han sträckte
sina händer mot honom ...han bad honom ...
”Men denna order, min far”, fortfor han, ”denna
dödsdom kan anlända i dag ... i detta ögonblick ... och den
skall innehålla dödsdomen!”
”Ordern må komma, men mitt beslut skall inte
rubbas! Nej, min son! Den brottslige Joam Dacosta skulle
kunna fly! Den oskyldige Joam Dacosta flyr inte!”
Den scen, som följde på dessa ord, var hjertslitande.
Benito kämpade med sin fader.
Den tillintetgjorde Manaoel stod vid fönstret, färdig
att draga fången med sig.
I det samma öppnades dörren till cellen.
På tröskeln syntes polismästaren, åtföljd af
fångvaktaren och några soldater.
Polismästaren såg genast att ett rymningsförsök varit
i fråga, men af fångens hållning förstod han äfven att denne
icke velat fly.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
