Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Företal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
odödlig, evig menniska. Såsom Guds fullkomliga afbild
behöfde han i sin paradisiska sällhet hvarken tänder eller
tarmar, för att lefVa, utan hans englalika lekamen
underhölls på ett magiskt sätt Och likasom Gud genom sitt
”Jiatn (varde) frambragte den yttre verlden, på samma sätt
kunde Adam genom sin vilja magiskt framföda sina likar
utur sitt väsende, utan plågor och smärta.
Emedan Gud visste, att Adam ej skulle mäkta
beherr-ska sin imagination och lusta till både godt och ondt,
motstå djefvulens frestelser och förblifva i lydnad under den
gudomliga viljans harmoni, lät han Adam falla i en djup
sömn. I sömnens vanmakt bortdog Adam från
englaverl-den och upphörde att vara Guds rena afbild. Då delade
Gud Adams väsende i tvenne hälfter, i manlig ochqvinlig,
och Eva utgick från Adam, för att vara hans Igelp.
Hvar-dera hälften erhöll jemväl sina organer för djurisk
fortplantning, öfver hvilka monströsa organér på kroppen den
arma själen blygdes. Deraf härleder sig menniskans blygd
för egna kroppslemmar. Och sedan Adam och Eva ätit
af det förbjudna trädets frukt, vaknade den sinliga lustan
hos dem, och med samma blefvo de döde för himmelriket
och uppvaknade till ett lif i den yttre verlden. Då tillslöts
för Adam, som till sitt inre blef en half djefvul och till sitt
yttre ett halft djur, himmelrikets port. * Adams fall skedde
således, enligt Böhmes lära, förrän han med munnen hade
ätit af det förbjudna trädets frukt, emedan han med sin
imagination, sitt begär och sin lusta redan förut hade
njutit af det onda, Af hans lära finner man, att möjligheten
till synden finnes i menniskans själ; men den verkliga
synden alstras af hennes egenkärleks högmod, då hon,
vändande sig ifrån Gud, griper efter något fremmande och ondt,
och tillintetgör Guds afbild i själen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
