- Project Runeberg -  Historiska upplysningar om Religiösa rörelserna i Finland i äldre och nyare tider / Del 1 /
IX

(1857-1863) [MARC] Author: Matthias Akiander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Företal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men seende sin sköna afbild förderfrad, förbarmade
sig Gud öfver menniskan och gaf henne löftet, att
menniskones son skulle söndertrampa ormens hufvud. Och på
det Guds kärlek skulle kunna öfvergå till den yttre
verlden, var Christi ankomst nödvändig. Han skulle åter
öppna himmelens port för menniskan och återföra de
förtappade själarne till Gud. Guds vrede kunde likväl icke
blidkas med mindre Christus skulle ikläda sig
menniskoskepnad, och, såsom af profeterna förut var förkunnadt, födas
af en jungfru, påtaga sig vår synd och krankhet och lida
och dö för oss. Christi yttre, adamitiska lekamen hängde
såsom förbannelse på korset. Genom sin oskyldiga pina
och död förde han menniskan från döden till lifvet och
befriade henne från mörkrets välde. Sjelf uppsteg han i
ljusets verld och emottog herraväldet öfver menniskoslägtet,
lik solen, omkring hvilken själarne vända sig i kretslopp.
Utom den yttre hade Christus jemväl en himmelsk lekamen.
Han bildade en församling på jorden, hvars medlemmar
invigas genom dopet och styrkas genom nattvarden.

Hvarje christen bör besinna, hvarföre han kallas
christen, och om han verkligen är det. En historisk kunskap
om Christi försoningsdöd gör ej menniskan till arfvinge i
Christi rike. Äfven en tjenstepiga vet, hvad hennes
matmoder äger och håller kärt, men denna kännedom gör
henne icke till matmodrens arftagerska. Hvaremot, om hon
genom äktenskap med matmodrens son kommer i en
innerligare förening med henne, kan hon blifva delaktig af
arfvet. Och att komma till Christi gemenskap, dertill fordras,
att menniskan måste blifva pånyttfödd genom Christi anda.
Bön, bot och nya födelsen äro Böhmes hufvudläror, på
hvilka han dref, och dessa afhandlas af honom uti en
vidlyftigare skrift, ”der Weg zum Christo” kallad. Till nya födelsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:10:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhistupp/1/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free