Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga hinder för denna senare förening skola blifva en följd
af den förra, med alla sina omsorger, sin besmittelse, sina
faror att fängslas i verldsandens tjenst? Hvad vet jag,
om denna maka jag utkorat kan genom mig bevaras till
salighet, eller hvilka stötestenar hon uppkastar för min
e-gen. Så, under djup betraktelse af den dyre aposteln Pauli
varning och råd i 7:de kap. af sin första epistel till de
Ko-rinther, inträngde den käre Gollin med sitt hjertas begär
till Gud efter \jus och ledning i denna viktiga samvetssak;
och se! Herren förde sin tjenare den väg, som han för
honom utstakat. En dag under läsningen af ”Fader vår”
genomträngdes hans själ vid bönen: "HelgadtvardeDittnamn*
af en evig känsla, att Guds, namn genom det tillämnade
äktenskapet skulle blifva helgädt. I det ljus, som då
uppgick för hans själ, såg och kände jag, sade han, att Gud
förer sina barn på många, från hvarandra vidt åtskilda
vägar; att hans eld behöfde svalkas äfven i naturen, och
att transmuteras i kärlekens milda, rena låga, stora både
inre och yttre kors voro af nöden. Den fina, fördolda
e-genheten, som äfven genom valet af lefnadsstånd ville
ikläda sig helighetens drägt och trodde sig sjelf mäktig att
fatta evinnerligt lif, såg sig nu uppenbarad i all sin
blindhet och vanmakt, och djupt försakande sin naturrätt,
förvandlades till en stilla öfverlåtenhet i sin innersta grund,
ropade: Herre eke i alk Dm goda och behagliga vilja! Med
innerlig jörelse ihågkommo vi den trogne gudstjenarens
råd att emottaga hvarje skickelse, som oss möter, likasom
af Guds egen hand, och att i allt vara undergifne hans
Försyns vilja och kärleksfulla ledning; ty den sanna
öf-verlåtenheten är nödvändigt förenad med hjertats lydnad
i sökandet efter Guds rike och hans rättfärdighet. Och
när någon af hans yngre vänner, tryckt under
äktenskapets omsorger och bekymmer, tillät sig en fåvitsk önskan
att vara lossad från bördan, för att mera ostörd kunna
söka det enda nödvändiga, åberopade den gamle vise sin
e-gen erfarenhet och slutade med dessa märkliga ord: låtom
oss ej vilja bättre än Gud fullborda vår kallelse. Om en
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
