Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ledigt stånd hinner längre än vi, hvad kommer det oss
vid; må vi Åtminstone vara nöjde att komma efter så långt
Gud behagar.
§ 10. För att ännu innerligare och renare inviga
själen till den långvariga korsskola hon hade att genomgå,
behagade Gud samma år (1789), som den käre Collin
ingick äktenskap med sin kort före honom aflidna maka,
å-ter nedlägga honom på sjukdomens och lidandets läger, för
att utkämpa det andra märkliga genombrottet. Han
uppflyttades der i en ännu högre reningsgrad. Guds kärlek
öfverformade den sinliga. I den förraa eldsprof slocknade
lustarnes orena låga, och den knutna jordiska föreningen
firade en långvarig högtid i lidandets högskola under tro-.
gen försakelse af det besmitteliga både för kropp och
anda. Åter hade Herren fört sin tjenare med seger genom
en ny förfärlig kamp mot vreden. ♦ De stora, själ och
ande åtskiljande och i märg och ben ingripande eldprofven
voro nu slutade, och en ny pröfningsbana inträdde, der
korset med inbördes omvexlande bördor af alla slag skulle
bilda en till lifvets sista ögonblick uthållande kedja. Den
eviga kärleken ville att egenheten, syndens rot och
hufvud-fäste, skulle i de tvenne stora, lif eller död afgörande
drabb-ningarne förlora sitt naturliga envälde. Ormens hufvud
blef der nedböjdt och trampadt, men ej sönderkrossadt. Den
månghufvade hydran måste förlora de mindre likasom de
större genom oupphörliga, småningom tärande dödsämnen.
Så, när Gud ville bereda sig ett fullkomligt herravälde
öf-ver själen, låter Han först de ankartåg, hvarmed den egna
viljan fängslas, henne under en förskräcklig vredens storm
sönderbrista, och sedan, när ovädret, som det synes, något
stillat sig, skickar han en oräknelig skara af kors, som
småningom underhålla lidandets reningseld, hvars mer och
mindre skarpa, men oupphörligt tärande kraft efter hand
lössar och afskär den ena fina, djupt fördolda
egenhetstrå-den efter den andra, att huset må varda rent sopadt och
utsiradt till en beqväm och ljuflig boning för Herren, som
segern gifvit hafver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
