- Project Runeberg -  Historiska upplysningar om Religiösa rörelserna i Finland i äldre och nyare tider / Del 2 /
135

(1857-1863) [MARC] Author: Matthias Akiander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och bevarat Guds nåd, allt detta låter oss hoppas, att det
verk, som Gud i honom fullbordat, qvarlemnat många
yttre vittnesbörd af sin härlighet, och att en själ, så i Gud
införlifvad, varit rikt smyckad med cbristliga dygder.
Detta hopp skall ej bedraga oss och med glädje skola vi, till
Guds lof och inbördes uppbyggelse af det sköna, härliga
efterdömet, särskilt betrakta tallan af bvarje bland dessa
dygder, så hel, så lefvande och åskådlig, som vi i vår
svaghet förmå framställa den.

§ 18. Det gifves en dygd, som är lifskraften och
kronan af dem alla och denna — vi vete det — är kärleken*
1 sin högsta bemärkelse broderlig, i sin lägre allmännelig,
är han den sannaste uppenbarelse al menniskans förening
med Gud, den konungsliga lag, som innefattar alla
ckri-stendomens bud, den klara kristall, hvari det inre lifveta
fullkomnade återfödelse renast afspeglas och det sista,
såsom Gud, oföränderligt bestående eldsprof för alla krafters
och gåfvors äkta halt Tilläfventyrs hafva få menniskor
i högre grad än den käre Collin varit i besittning af
denna dygd. Föreningsbandet emellan fromma vänner
betraktade han såsom en ke^ja, hvars alla länkar hafva ett
läste i Gud och som derföre vore helig, oupplöslig. Äfveu
hos nyss invigde medlemmar af detta broderskap med
deras ännu vidlådande många fel och svagheter trodde och
hoppades han endast det goda, rena och fullkomliga, i hans
milda eller upphöjande omdömen, i hans vanligen uteslur
tande loford ville ett mindre upplyst öga någongång
igenkänna ensidighet; men den var af det sköna slag, som
måste framställa sig för en själ, hvilken betraktar föremålet
endast i kärlekens spegel. Derifrån dessa höga titlar och
vittnesbörd, som han vanligen gaf sina bröder, då han
talte om någon af dem i dess frånvaro: han är en himmelens
tjenare, en utkorad själ, han är jungfruligen född, han är
en evig broder, en Guds intendent för de fattiga, en
älske-lig li\jetelning, ett fridens barn, hans namn står tecknadt
i lifsens bok. Vid mötet och afskedet var hans vanliga
helsning: Gud välsigne oss, evig frid och vänskap; och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:10:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhistupp/2/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free