Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under det förtroliga samtalet hörde man ej sällan dessa
ut-gjutelser af Christi kärlek: vår vänskap är öfver tidens
gräns, vi skola äta bröd tillsammans vid Guds bord.
Äf-ven emot en otrogen broder var han i sina omdömen
endast skonande, mild och fördragsam. Kär den onda säden
ej kunde fördöljas, utlät han sig: det är dock något godt
i grunden ; vi skola hoppas, att han förr eller senare
kommer till rätta; Gud är outsägligen barmhertig. Att
komma i bekantskap med trogna bröder och med dem mer och
mer införlifvas genom kärleken, det är, säde den gamle
vise, den högsta nåd, som en sökande själ kan vederfaras.
Likasom i naturen endast de större grenarne hafVa ett djupt
fäste i sjelfva trädet, men hvar och en af dem fortplantar
mindre grenar och telningar, som genom den starkare
haf-va gemenskap med hufvudstammen och derifrån hemtasin
näring och sitt lif; så är det ock i naturens rike, att den
svage tillväxer i och genom den starkare, och att barnen
genom ynglingarne och fäderne måste afvänjas från
mjölken och beredas att åtnjuta stadig mat från deras
gemensamma hufvud Christo. Den onde fienden, som går omkring
såsom ett rytande lejon, kan derföre alldrig göra ett
större rof än då han lyckas uppsluka kärleken emellan
bröderna. Han är djup i sin uppfinningskonst att utså frön
till missförstånd, tvedrägt, hat och afsöndring; ty han vet
att, när grenarne sig emellan äro afbrutne, hafva de ej mer
någon gemenskap med vinträdet. Varom derföre vakande
Och bedjande, så att, om en bitter rot vill, uppstiga, ormens
hufvud i sjelfva födelsestunden må afskäras derigenom, att
vi, utan att vexla tankar med mörkret, genast taga
kärlekens parti emot vår egenhet, och med hela styrkan af vår
imagination söka intränga uti det milda allt öfvervinnande,
allt fördragande väsende.
§ 19. I den broderliga kärleken uppföddes hos vår
bortgångne vän en allmännelig. 1 sitt milda, älskande
sinne betraktade han menskliga trädet såsom ett helt, hvars
alla delar, äfven de förtorkade, förr eller senare skulle
å-ter förenas i sitt ursprung. Hela trädet, sade han, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
