Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qjunker andan, intager kärleken den heliga thronen. Hvad
är vår klagan annat än en öppen bekännelse af vårt
elände, ehuru vi ej tro det? Ty i sjelfva verket är det blott
vår egenhet som lider. Vore vi i vår sjelfhet ett intet, så
blefve Gud vårt allt, så öfverformades vi af hans väsende
och i honom blefve den stormiga tiden uppsvulgen af den
stilla evigheten; mångfalden och enheten och elden blefve
förvandlade från en tärande orm i vredens qval till en
härlig lifskraft i kärlekens fröjdespel,’ till ett hufvudakkord i
dess lofsång. Så länge själen lefver i sin eldsgrund, är det
icke möjligt för henne att fatta sig i öfverlåtenhet; ty
elden vill alltid vara herre i ljuset. Men /m måste, efter
Guds förstfödslorätt, den större tjena den mindre och
husbonden eller elden böja sig under tjenaren eller ljusets
spira. Att fullborda denna omvända ordning, som kostar
naturen så mången död, är korsets hemlighet. Låtom oss
derföre med glädje emottaga denne Guds amtman, som
kommer med budskap, att ärones konung är i antågande. När
Öfverherren vill regera med mildhet och frid, så måste
tjenaren vara sträng att förut undanrödja allt motstånd, att
jemna hvad ojemnt är och förvandla högmodets berg i
ödmjukhetens dalar. Hvem skulle våga sätta sig upp emot
ett sådant sändebud? Hvem icke hellre under tålamod och
lydnad låta stundens besvär och bördor förljufvas med
hoppets försmak af den gode konungens fridsamma, hulda och
seger sälla regering?
§ 23. Hvarifrån kommer hon, denna underbara kraft,
som är hvarje börda öfvermäktig, hvarifrån detta
morgonens ljus i sjelfva midnatten, denna ostörda umgängelse,
såsom i Caanans land under vandringen i öknen? Guds
rike, vi veta det, är invärtes uti oss, och vägen dit —
m-samling och bön. Huru trogen var han ej, denne
gudstje-nare att öfva sig i sin Herres närvarelse, att vakande vid
hans husdörr smycka sin lampa och under dagens och
nattens väckter hålla sig färdig att emottaga brudgummen.
. Efter hand genombröt han lidelsernas mångfald och
inträngde i enheten. Der stod han i ljusgrunden innesluten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
