Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beständigt vårdande sin häga offertjenst, i det inre
templet, äfven då han utgick i förgårdarna. Han bar sin skatt
i det inre och vaktade sig, noga, att ej förspilla ett uns af
evighetens guld bland tidens räknepenningar. Trängdes
han af vreden, så bar han genom bönen ny ved till den
heliga elden, att kärlekens starkare låga måtte
genombryta mörkret. Genom bönen fick han ljus och kraft under
korset, att kasta undan naturens rörstaf och öfverflytta hela
bördans tyngd på nådens fasta, lodräta pelare. Voro två
eller tre med honom församlade i Jesu Christi namn, så
fröjdade han sig, att den gemensama offerlågan ännu
härligare skulle uppstiga. Vandrade han ut om sommaren,
%åsom hans plägsed var, i den fria naturen, prisade han
äfven der Skaparn i sina under, så att den inre
helgedomens lofsång genljudade i den yttre. Slöt han sig i sin
hyddas enslighet, var insamlingen i Gud hans första och
hans sista öfiring. Under nattens tystnad, då allt hvilade
omkring honom, ville äfven själen fira sin sabbat i det land,
der ingen natt finnes, der Herren är vårt .eviga ljus.
Låt-om oss, sade han, vara outtröttelige i bönen; ju
merviöf-va henne, ju kärare blifver hon. Genom tålamod och hopp ,
varde vi starke. Huru länge vi klappa på templets dörr,
så upplåtes den omsider af bönens ande, att vi få inträda
och tillbedja Gud i anda och sanning. Då efter troget
sökande hafva vi funnit hufvudnyckeln till Guds rikes
skattkammare, kunna dit ingå, läsa dörren till och njuta
näker-het och ro för vår själ. Vaktorn oss att afbryta för vår
svaghets skull; vägen är lång och mödosam; men framåt
måste det gå, ehuru sakta och omärkeligt Allt
stillastående är tillbakagång. — Betrakta sädesmannen, när han
kastar sin säd: det mesta är agnar och slösäd; dock
hinner hvarje gång något korn fram till den goda, rena
säden: så är det äfven med vår bön. Största delen af vårt
arbete förflyger i sinnena eller stadnar qvar i skalet af den
yttre anden; någon suck tränger sig likväl fram till de
inre portarne. Varom trogne att söka Gud, medan vi kunna
finna honom och omtänksamme såsom verldens barn i sitt
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
