Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men för att nu gå eder önskan till mötes; vill jag
lägga till grund trenne Guds Andas allraheligaste språk i
Skriften, nemligen: 2 Cor. 5: 19; Rom. 3: 23—25; 2 Cor.
7: 1, hvilka jag för redighetens skull utlägger genom
frågor och svar. Detta första lyder så:
Gud var i Christo och försonade verlden med sig sjelfvom,
och förebrådde dem icke deras synder. 2 Cor. 5: 19.
l:o Hvad vill det säga, att ”Gud var i ChristoT —
Svar: att Gudomens fullhet bodde i Christi mandom. Col.
2: 9.
2:o Hvilken är Christus? — Svar: Medlaren emellan
Gud och menniskor, den ifrån begynnelsen utloivade
Messias, född af Fadren i evighet, och, då tiden vardt
fullkom-men, född af Jungfru Maria, således sann Gud och sann
menniska, som för 1700 år sedan har lefvat, lidit, dött och
uppstått ifrån de döda m. m. som den Bibliska Historien
berättar.
3:o Till hvad ända var Gud i Christo? — Svar: att
försona verlden med sig sjelf, att frälsa det förtappade
men-niskoslägtet.
4:o Att ”Gud i Christo försonade verlden med sig
sjelfvom? hvad är det? Svar: att Han i och genom sitt
men-niskoblifvande, sin verkande och lidande lydnad, sin
bittra försoningsdöd, sin herrliga uppståndelse och gång till
Fadren, förvärfvade åt verlden den nåd, det hjertelag, som
Gud hade emot henne före fallet, i det Han frtllgjorde
lagen, led straffet, godtgjorde brottet, framhade den eviga
rättfördighcten, segrade öfver döden, djefvulen och
helfve-tet och sålunda fann en evig förlossning för menniskan.
Häraf följer: att Gud är icke vred på menniskan (Rom.
5: 8); att menniskan ej bör stå i någon trälaktig
räddhåga för Gud (Ebr. 2: 15); att synderna skola ej mer
betalas, försonas, förlåtas eller förglömmas, genom
förvärfvan-de, utan de äro betaide (Ps. 69: 5, Jerem. 16: 18); de äro
afplanade (Col. 2: 14); de äro försonade (Col. 1: 20); de
äro förlåtne (Matth. 26: 28, Col. 2: 13, Ebr. 10:17,18); de
äro förglömde (Jerem. 31: 34); att menniskan skall nu icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
