Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på himlahvalfvet och hans afiresa från Preussen af
jord-skalf o. s. y. Några år senare besökte konung Gustaf III
Finland och Thomas Ragvaldsson stämde, med anledning
af detta glada besök af landets fader, sin harpa, och
ut-gjöt sina känslor i en lyckönskan (onnen toivotus), deri
han gjorde varma förböner till Gud för konungens välgång
under resan, och förklarade det vara enligt Guds lag rätt
och tillbörligt att vara konungen underdånig och all
öfver-het undergifven, men erinrade derjemte, att man i sitt
hjer-ta ej bör förglömma alla konungars Konung, samt
straffade sina landsmäns lättsinne, att åsidosätta Guds ära äfven
vid obetydligare tillfällen, då de vid ett besök af någon
förnäm gäst försumma sjelfva guds^j ensten och derunder
frossa i mat och dryck o. s. v.
En bland Ragvaldssons sånger har utkommit mer än
20 gånger. Den innehåller en fallen flickas afskedsord, då
hon för barnamord afrättades, och är på hennes anmodan
författad af Ragvaldsson. Hon tyckes före afrättningen
hafva meddelat sina tankar åt honom, emedan orden ej
blefvo talade på afrättsplatsen. Sången börjas med en
skildring af hennes lif i synd, hvarunder hon mer och mer föll
tills hon begick det grufliga dådet på sitt eget foster.
Fängslad i bojor började hon ångra sig och blef gudeligen
förberedd till döden; hennes afskedsord vittna om en inre
. frid och hopp om Guds förbarmande nåd. Vi förbigå
andra ställen och intaga här hennes sista ord till sin
förförare. V.
V. 17. Ah, vielä soisin todella, Etts voisit minu’
kuullella, O, mies, sä raukka hekuman, Sun kauttas trapull’
astuman
18. Mun täytyy antaa sidpttaa, Silmäni kiinni
nivot-taa, Nyt kirveen alle taipumaan Ja vastoin luontoo
kuolemaan.
19. Ah, minä huokaan, toivotan: Siis Herra Jumal’
taivahan Antakoon katumuksen suli’, Sun omain synteis
tähden tuli’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
