Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karin, i Nordanhån kommit till eftersinning af en sådan
sin fiendskap, oeh hennes sorg deröfVer uttryckte sig uti
påkommande konvulsiviska skakningar, dem hon sjelf och
andra med henne kallade och ansågo för *unders-drifter”,
verkade af den Heliga Anda. Komministern i
församlingen Mårten Tunborg, som åtnjöt läsarnes förtroende och
var deras ledare, kunde icke, då han blef frågad om
betydelsen af denna drift, förklara detta psykologiska
fenomen, som uti åtskilliga yttringar liknade animala
magnetismens verkningar.1 Vidare förtäljer Sefström, att
rörelserna år 1777 hade i Delsbo församling urartat derhän,
ätt läsarne, under förebärande af besynnerliga drifter,
förhållit sig vid sina sammankomster ganska sällsamt, såsom
dansat ganska häftigt och onaturligen,stundom återkastat
sig på golfvet, der de dragit och vridit sig med underliga
läten, såsom oskäliga kreatur, stundom ock klädt sig
nakne; för hvilket förhållande de ställts under tilltal.
Vidundersökningen förklarade de angifne, att de vid
samman-komsterne läsa Bibeln, Arnds Sanna Christendom och
Postilla, Mflllers Kärleksky8S, Praetorii Skattkammare, Nådens
ordning till saligheten, Fresenii Kommunionbok och
sjunga ur Psalmboken och Sions sånger samt tala om sitt
själa-tillstånd, uppmuntra, förmana och trösta hvarandra
inbördes; men att Gud förer dem ibland underligen och på ett
sätt, som för förnuftet synes galet, i det Han skänker dem
ett stort mått nu af glädje nu af sorg, så att de varda lik- 1
1 M. Tunborg instämdes till urtima ting för de sammankomster
han höll med sina väckta Åhörare, och der anfördes emot honom likt
och olikt. Och ehnrn konsist. examinerade honom och gillade hans
renlärighet, med undantag, att han icke förstått ogudaktiga presters
nytta i Guds församling, icke medgifvit ve ridsliga vishetens nyttighet
uti Guds lära, och icke erkänt de så kallade medeltingen såsom
skuldfria, hvilket konsist. yrkat; och o aktad t konsistorii fullmäktig om
honom intygade, att han med redlighet förestått sitt embete och haft
mycken nit och ömhet för själars omvändelse och deras salighets
befordran, blef denne man ”med dufvans enfald, men utan ormens list”,
både af härads- och hofrätten år 1774 dömd från tj ensten och
aflägs-nad från orten samt afled i Stockholm 1775. Se 1. c. s. 43.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
