- Project Runeberg -  Historiska upplysningar om Religiösa rörelserna i Finland i äldre och nyare tider / Del 4 /
4

(1857-1863) [MARC] Author: Matthias Akiander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bibelns auktoritet, utan den ringaste fara för sedligheten”,
förföllo angifvelserna mot Ebel för irrlärigket, och han fick
sålunda obehindradt predika sina nya läror i enskilta
sam-qväm.

År 1819 skilde sig Ebel från Schönherr. Han hade
redan länge varit bekant med en ung officersenka,
grefvin-nan Ida von Gröben, född von Auerswald, en qvinna, utmärkt
genom sin förståndskärpa, liflighet, behagsjuka, ovanliga
vilj okraft och en dermed förenad åtrå att herrska. Hon
uppmanade då Ebel, att på egen hand och oberoende af
Schönherr förkunna sina egna läror och uppträda såsom
lärare för alla dem, som gillade hans theorier. Sålunda
bildade Ebel en egen skola, hvars läror godkändes bland
andra af medicine professorn Sachs, den berömde theologie
professorn Olshausen, grefve von Finkenstein, hvilka alla dock
redan 1826 afföllo från sekten, juris professorn Rogge,
grefve von Kanitz och presten Diestel, hvilken sistnämnde blef
Ébels ifrigaste anhängare och försvarare, utom en mängd
fruntimmer af högre och lägre stånd. Om hans läror anföre
vi nu utan öfversättning hvad förenämnde tidskrift berättar:

Hätte Ebel sich damit begntigt, in der Berathung der

Gewissen derer, die sich ihm anschlossen, sich kein er an-

dern, als der von dem Evangelium ihm an die Hand ge-

gebenen und mit den ausdrticklichsten Geboten desselben

verträglichen Mittel zu bedienen; hätt.e er dabei im de-

mttthigen Bewusstseyn seiner eigeuen Schwachheit dieses

festgehalten, dass auch der treueste und gewissenhafteste

*



Seelsorger seiner Gemeinde nie mehr seyn könne und dtirfe,
als ein ”Gehtilfe ihrerFreude” (2Cor.l:24),nie aberHerr ihres
Glaubens und ihrer Seelen, und hätte er seine Anhänger zu
keiner andern und höhem Heiligkeit und Reinheit ftihren
wol-len, als diejeder Cbrist schlechtbin erringen kan^ so hätte
gegen sein Bemtihen von keinem Wohlgesinneten auch nur das
mindeste Bedenken erhoben werden können. Denn immer und
tiberall wird es sich finden, dass einem ernsten und
pflicht-treuen Geistlichen, der das Amt der Seelsorge nicht bloss
auf Kanzel und Altar beschränkt, diejenigen, denen es ein

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhistupp/4/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free