Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre ställa sig i sammankomsterna vid deras sida. Den
minsta förseelse, som vittnade om otrohet emot brödren,
blef belagd med aga ocb botöfningar. Botetiden kunde
räcka kortare och längre tid, allt efter sakens
beskaffenhet, och sedan blef hon, om hon visade sig ångerfull, åter
upptagen i församlingen. Härvid tillgick sålunda, att den
botfårdiga i sammankomsten föll på ansigtet, för att
betyga sin ödmjukhet, bekände sin förseelse ocb tog
skulden på sig, vandrade omkring i rummet ocb bad en ocb
hvar om förlåtelse.
Af veikkos många siskot är en den förnämsta.
Henne måste de öfriga lyda. Hon är sjelfskrifven att stå
närmast vid veikkos sida vid alla tillfallen, omhulda honom
med sin ömhet, torka svetten från hans panna, då han
predikar. De andra få ej lägga sig vid veikko till natten,
om hon ej tillåter det. Stundom ligga dock alla siskot på
samma bädd. Ora veikko är en gift man, får han icke
nyttja sådana linnekläder, som hans hustru förfärdigar och
som kallas ”porton retkaleet”, utan det är siskornas sak,
att förse honom med nödig tvätt.
En numera mycket sargad själ har berättat för mig,
att hon först af Ordet blef väckt till eftertanke, men kort
derpå dragen af M. Rontus väldiga predikningar. Hon
tyckte väl stundom, att hans tal var bara sladder
(loiku-ria), men han hade ändock en kraftig ande och stort sken
af andlighet, som öfverväldigade mig. Det var ej först
fråga om annat än att öfvergifva verlden med dess
fér-dömliga väsende. Detsamma sade mitt samvete. Om
någon varnade mig för sekten, trodde jag det komma från
verldsligt sinnade menniskors mun. Om jag då vetat, hvad
jag sedan kom att erfara, hade jag ej låtit förleda mig;
men då trodde jag allt vara Guds Ord och af Hans ande,
som jag hörde af de predikande bröderna. Nya
Testamentet kände jag icke, ingen hade gifvit mig denna bok,
ingen hade bedt mig läsa den. Hvad jag hörde på
sammankomsterna, det trodde jag vara omedelbart af Gud
in-gifvet. Väl invefvad i sektens snaror, råkade jag läsa ”Ju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
