Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inalisuuden harjoitus’’. Då väcktes mitt samvete, som ej
varit för deu nya läran någonsin lugnt, ehuru jag med
ursinnighet hade lupit på sammankomsterna. Nu kände jag
afgrundens plågor inom mitt eget hjerta: samvetet
anklagade mig på ena sidan, och den sinnliga lustan drog mig
på den andra. Jag uppsökte den dåvarande presten, men
blef afvist med bannor, utan att ens få tala om min själs
vånda och bekymmer. Jag sökte väl lemna den hopen,
men de lemnade icke mig. Härtill kom ännu den största
fattigdom. Under de första tiderna — då man ville hafva
allt gemensamt — hade jag småningom tagit penningar
af min veikko, så att summan slutligen blef stor nog för
mina omständigheter. Då jag började draga mig undan
från sammankomsterna, lät veikko gå skulden under dom,
men, väntande allt ännu på min återkomst, har han ännu
icke lemnat domen till utsökning. Sålunda håller han,
sedan de inre. banden lossat, mig fången med detta yttre.
Jag får ofta använda min iintlighet, för att ej reta honom,
gå någongång till sammankomsten, för att visa mig, och
framförallt akta mig, att veikko ej får någon aning om,
att mina besök hos presterna gälla andra än verldsliga
ärender.
Ofta hade M. Rontu kommit till denna qvinna, som
började blifva osynlig vid sammankomsterna, och hållit der
kokous, för att arbeta på hennes själs sak. Större
omtanke än förut för hushållet gjorde det för henne
nödvändigt, att ej försumma sina husliga sysslor. Både härföre
och för det hon höll sig till sin man, vankades hårda
straffpredikningar; men hon förblef ståndaktig emot deras
angrepp, så att det var rätt förtretligt för de ”andliga
bröderna”. Det var engång tal om köttslig beblandelse
mellan veikko och sisko, och denna qvinna fördömde det med
Lagens ord. Matts Rontu sökte genast öfverbevisa henne,
sägande: ”ei Isä tule tuomitsemaan, vaan antoi kaiken
tuomion Pojallensa. Laki on Isän, mutta ei Poika tuomitse
lain, vaan Evankeliumin jälkeen”, och åberopade härvid
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
