Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Derföre kunde flickorna från Ingermanland, hvilka från sin
hemort hade om vintern vadat genom snön till sin veikko
i Walkjärvi, på frågan: miten te voitte näin talvisaikana
tänne tulla niin pitkän matkan päästä? svara: ”usko ei
katso umpea, halu ei katso hankea”.
Huru de locka till sig lärjungar synes bland annat af
hvad landbonden Jakob Äikäs, som ej hör till sekten,
berättade. Han vandrade engång såsom växande gosse på
något ärende till M. Iivonen och fann der M. Bon tu, som
höll på att sakta läsa i en bok. Nyfiken att se, hvad det
var för en bok, steg han närmare, då M. Kontu utbrast i
ett högt skratt. Efter en stund sade Rontu: ”minun
vieressäni on istunut pappia ja korkia oppisia, vaan ei
silloin tätä ilon lahjaa minulle annettu, jonka minä nyt
sinun tultuas tunnen. Sinulla on Pyhä Henki, vaikka
maailma sitä estää näkymästä. Katsohan, mikä kunnia se on
sinulle, joka olet köyhä poika. Sellaista kunniaa eivät
oppineet ole koskaan saaneet, että heidän tullessa luokseni
olisi henki minun päälleni tullut. Minulle on nyt
ilmoitettu sinulla olevan halun tulla meidän seuraamme, vaikka
sitä et tahdo sanoa.” Då märkte gossen, att Rontu ljög.
Någon tid derefter hade Rontu med sitt följe kommit till
J. Äikäs’ hem, för att hålla bön. Och då Rontu förebrått
Äikäs, att han under bönen ej fallit på ansigtet, uppstod
deraf ordvexling. Och som Rontu ej kunde anföra giltiga
bevisställen från Bibeln för sitt påstående, slog han om,
och gjorde försök med tungomåls talande, men allt
förgäf-ves. En annan gång hade Äikäs gått till Mikkel Iivonens
gård. Fönstren hade varit täckta och dörren strängt
bevakad, för att hindra obehöriga personer från inträde.
Likväl lyckades det för Äikäs att smyga sig in. Allt hade
för sig gått efter vanligheten. Men då de lade sig och
elden släcktes hade M. Rontu så högt uttalat sina orena
af-sigter,-att Äikäs derefter ej mera hade lust att uppsöka
dem.
Jag anför här ett utdrag ur ett samtal, som jag år
1857 hade med en ung, mycket ostadig flicka, som ej åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
