Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allmänna sedelagen finnes, det hvilodagen eller en dag af
de sju dagar i hvarje vecka bör helgas, och detsamma
fordrar jemväl den naturliga lagen, att någon tid skall till
Guds dyrkan användas; men att just den sjunde och sista
dagen i veckan eller lördagen i Gamla Te3tam:t dertill
utnämnd blef, det var en omständighet, som jemte andra
ce-remonialiska omständigheter egentligen hörde till den
Le-vitiska sabbaten och gudstjensten. Var alltså i de
christ-nas frihet att flytta sabbaten inpå första dagen i veckan
eller söndagen, som derföre af första församlingen hölls
helig medelst allmänna sammankomster och gudsdyrkan,
Ap.G. 20: 7. 1 Cor. 16: 2. Apok. 1: 1. Hvad de andra
helgedagar angår, som af fri vilja uti församlingen
antagne blifvit, så böra de hållas i det värde, som församlingen
och öfverheten dem tillagt, 1 Cor. 11: 16. Mattb. 18: 17.
Rom. 13: 5. 1 Pet. 2: 17. Såsom man ock finner, att
allaredan i första seculo de stora högtider om året blifvit
firade till tacksam åminnelse af de store oss vederfarne
Guds nådes välgerningar. Angående Pauli språk, Col. 2,
erinrades ännu detsamma, som finnes å s. 388. Och som
Jakob derjemte nämnde Rom. 14: 5, så sades, att detta,
äfvensom förra språket handlar om judarnas helgedagar,
och den christliga friheten uti deras iakttagande, men ej
om sabbaten eller söndagen, som de christne äro pliktige
att fira efter den moraliska lagen. Eljest, emedan Jakob
vid alla tillfallen, der man kom att nämna om vår
skyldighet, betygade sitt missnöje öfver de orden plikt, skyldighet,
hör etc., förmenande, att man dermed förstode något lagens
tvång, så underrättades han, att med sådana ord gifves
tillkänna, att* det eller det är Guds vilja och vår skyldighet;
men icke att vi skola göra det med olust och af tvång,
utan allt sådant kan och bör likaväl ske, och sker jemväl
verkligen af de trogna med en frivillig anda. Ty den af
Christo oss förvärfvade friheten, hvarom Jakob ock androg
Joh. 8: 36, består ingalunda deruti, att de trogna blifva
försatte utur all laglydnad i ett regellöst lefverne, och få
fritt försumma det dem anbefalldt är, utan att de frigjor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
