Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt eget löpande vill alls icke hjelpa, eller att vi sjelfva
göra val på det eller det sättet, den eller den vägen eller
utvärtes formen att antaga, ej heller att uppehålla oss i
seendet på andra, utan gifva oss såsom med förbundna
ögon i tålamods vägen att löpa i den kamp, som förelagd
är, och med våra innerliga öppnade trosögon se på
Je-sum, som tron begynt och fulländat hafver, att vi må
kunna i förmågo af hans verkande nåd anförtro och öfveflåta
oss i hans händer i tid och i evighet, och det utan all
be-tingning och förbehåll samt, gifva oss under alla hans
crea-tur, att uppbära af dem, hvad Gud tillåta månde öfver oss,
allt efter som han finner i sin gudomliga allvishet vara dll
sin ära samt våra och andra själars välfärd ländande, och
derhos framgent i allt vårt görande och låtande ställa oss
oupphörligen i hans allraheligaste närvarelse att vara
innerligen såsom uppvaktande och afvaktande, hvad hans
allraheligaste vilja och välbehag med oss är och vara
månde.
Hvad ännu vidare de ofvannämnde personer angår,
för hvilkas skull han fruktar sig blifva tilltalad, emedan
han, min älskelige vän, ej vill vara deras angifvare, som
i dess sista bref omförmäles, så håller jag för min del före,
att han lide sådant med godt samvete, såvida han
härutin-nan rättar sig efter Mästarens och Frälsarens exempel och
efterdöme, som icke gaf någon an af dem för deras fel,
som ’voro i hans skola, utan med tålamod fördrog dem, bad
sin himmelska fadpr för dem och lät dem äga tid och
rådrum att besinna sig; ja, det är så mycket farligare att
an-gifva någon, som en och annan af dem eller flere kunna
vara dyra Guds vänner, vid hvilka om man rörer man
torde röra vid Guds ögnasten, som icke kunde aflöpa utan
en svår hemsökning.
Beträffande åter det, som min älskelige vän skrifver
om, att han icke dristat sig admittera andra till
nattvarden än allenast dem han under särskildt samtal med sig
funnit stå i något bättrings uppsåt, så kan jag för min
ringa del ej annat finna än att han derutinnan följt sitt sam,-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
