Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guds Ord; i synnerhet borde det icke undfalla en prest,
soip har de tätaste och ögonskenligaste bevis, huru de
flé-sta menniskor dö i sina synder och aflida i samma kötts*
liga, skrymtaktiga, oförändrade och andeligen döda
sinnesförfattning, hvaruti de lefvat. Skulle ock n&gon gäng
annorlunda hända, lärer den prest eller student, som
afkun-nar tacksägelsen för den aflidnes saliga död, sällan varit
i tillfälle att undersöka och öfvertygas om dess förmenta
bättring, hvilket ej heller efterfrågas, då dödsfallet skall
afkunnas. Mycket mindre kunna församlingens ledamöter
känna det, af hvilka dock en del’ känt den afiidnas förda
lefnad. Att åter medelst tacksägelsen vilja underrätta och
öfvertyga församlingen om den dödas goda beredelse,
vore så lättsinnigt och ogudaktigt, att det icke behöfver
någon vederläggning.
Till råga på all denna orimlighet tackar man äfven
Gud för deras hädankallelse, som hastigt, ofta uti
liderlighet och öfverdåd bortryckas, likasom sjelfspillningar, blott
dödsfallet anmäles hos klockaren, då likväl deras kroppar
ofta icke borde njuta en hederlig begrafhing. Dessa tack^
sägelser synas ej kunna försvaras af andra än dem, som
antingen ingen åtskilnad veta eller vilja göra på
gudsfruktan och ogudaktighet, sann och falsk kristendom.
Slutligen torde man ock få göra den anmärkning, att
det understundom förekommer nog stötande, då genom
offentlig tacksägelse i församlingen yttras likasom fägnad
öfver dödsfall, hvarigenom efterlemnade anhöriga försätta»
uti hjertfrätande sorg och känbart lidande. Skriften
lem-nar åtminstone ingen anledning till sådant förfarande. Och
sålänge Hiobs tålamod och förnöjsamhet är så sällsynt, är
det fåfängt att vilja pråla med hans ord Hiob 1: 21. Nog
kunde sådana frånfällen i annan lämpligare form afkunnas
och de sörjande på tjenligare sätt tröstas.
Men huru skola då alla dessa orimligheter och detta
så ögonskenliga missbruk af Guds namn förekommas? Skall
man vid dödsfallets af kunnande urskilja, hvilka lefvat och
dött såsom kristna och hvilka åter som okristna, och der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
