Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögd med ömkelig mine, liggande på sängen. Då hon nu
icke svarade på någon enda af mina frågor, sade
närvarande folket, att jag skalle rycka på täcket, som låg
öf-ver henne. Så snart jag gjort detta, sade hon: hvad har
du att göra med mitt täcke? Jag sade åt folket: låt oss
falla ned att bedja Gud för denna synderska dm
förbarmande, nåd och l\jelp. Och i detsamma vi fallit på våra
knän och börjat bedja, satte hon sig och blef utan egna
eller andra menniskors krafter hastigt kringsvängd
sittandes, hvarunder hon klappade sina händer tillsamman och
ropade: så, så, så! Efter slutad bön tackade hon
innerligen Gud för en nådig förlossning från helvetets glödande
slott, der hon ifrån det ena bottenlösa rnmmet blifvit
inledd till det andra, allt mera brännande. Under ångest
och bäfvan med ömsom veklagan och tacksägelser och bör
ner veklagade hon sitt syndiga lefverne. Utan hjertats
förändring förer hon numera ett sedigt lefverne.
År 1782 fjerde dag pingst lät Simon Puoskari i
sagde by, som var anfäktad af sina syner, skicka efter en
prest. Folket visste, att jag var rest till Heinola kapell,
7 mil från hemmet och skulle blifva der en hel vecka.
Men emot förmodan hemkom jag och for till Puoskari. Då
jag var en fjerdedels mil från byn, hade Simon begynt
ropa: pastor L(önneström) kommer, djefvulen har lofvat bryta
nacken af mig, om jag talar ett ord med honom. Vid mitt
inträde såg jag honom ligga på sängen, tvenne karlar höllo
honom i hans axlar och tvenne i hans fötter, qvinnor om
hans lif, hvilka alla han derom anmodat, på det djefvulen
icke finge bortföra honom. Då jag nu framträdde och i
Jesu namn helsade, sprang han upp och omfamnade mig,
af ångestsvett våt såsom ur sjön dragen, darrade, bäfvade
och sade suckande: lofvad vare Gud, som sändt eder,
eljest hade djefvulen på ögnablicket bortfört mig och jag
skulle varit förlorad. På min fråga: hvad orsak vållat
detta hans ömkeliga tillstånd, berättade han, sedan jag
ledt honom att sitta bredvid mig, att då .han i går var med
byamännen på skiljegårds besigtning, hade han kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
