Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att svärja och gifva sig djefvnlen i våld. Hemkommen
var han frasen och vandrade fördenskull på varma
bad-stugulafven, och då hans hustru bad honom komma ner
och lägga sig i sängen, sade han, att fan skulle komma
att taga honom. Efter någon tid, sade han, gick jag från
lafven till här emot varande stugusäng att ligga, och utan
att insomna, hörde jag en bedröflig musik, såg hela rummet
upplyst, musikanten med fiol i handen, förfärliga horn i
pannan, och som myggor små djefiar efter honom
inkomma genom väggen, der de dansade på golfvet och
gladdes deröfver, att de nu hade tillfälle att bortföra mig.
Deras anförare sade till mig: gör dig redo, du skall nu följa
med oss. Jag besvimnade och vet icke, huru länge jag
låg. Då jag kom mig före, betogo bäfvan och
förskräckelsen mig mina krafter och sansningen. Djefvulen
gjorde åter sitt anspråk på mig, hellst jag mig icke allenast
i fylleri utan ock i nyktert mod lofvat åt honom, och
fattade mig nu i armen, för att bortföra mig, dervid jag,
upp-lyftad ur sängen, bortdånade och åter besvimnade. Si, der,
ack! der genom gluggen skratta de och befalla mig att
tiga. Berätta du vidare, sade jag, de skola få höra, tiga
och skämmas; sedan jag öppnat mina ögon — ack mig
arme syndare, lofvad vare du, nåderike Gud! Här gret
han igen. O, hvilken nåd emot mig, ovärdige syndare!
Hvad för en stor och skyndsam frälsning i min yttersta
själanöd. Han suckade och gret, ville tala, men mäktade
icke. Vi närvarande sny/tade och greto med honom. Jag
sade: hvad har du vidare att berätta, på det jag i min
tour må kunna undervisa dig. Han fortfor: på väggen
såg jag den treenige Gud i dess härliga majestäts glans:
Gud Fader, från hvilken strömmar af strålar utgingo, Guds
Son Jesus, vår Frälsare på korset, räckande sin hand till
mig, och den Helige Ande, sägande: bed, bed, bed
innerligen. Håg och lust att bedja fick jag, men att öppna min
mun, var omöjligt: allt bestod i innerliga suckningar.
Under denna fröjdande syn måste* djefiarne, med hotelse att
komma snart igen, gå samma väg och i samma ordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
