Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut, som de inkommit. Nu sedan den treenige Gud
försvunnit ur min syn, blef det ett förfärligt mörker och jag
började skälfva och lopp med utmattade krafter och skrik hit
till min hustru, som skrämd frågade mig, hvad som mig
feltes? Sedan jag undervisat och förmanat honom att
åtskilja’lögn från sanning, inbillning från verklighet, samt
tröstat och uppmuntrat honom, begärte han, att, till styrka
emot satans frestelser, blifva skriftad och communicerad,
hvilket jag beviljade honom. Men då jag märkte, att han
icke ville nalkas gluggen och alldeles icke dörren, af
fruktan, att djeflarne skulle borttaga honom, ville jag förrätta
communionen i gentemot stående stugan. Och då han
der-till slutligen lät öfvertala sig, måste folket formera för
honom en haj i förstugan, genom hvilken han sprang till den
andra stugan, der jag efter nödiga förmaningar
communi-cerade honom. Emedan han, då vi skulle äta, icke ville
taga siu måltids sup, af orsak, att han, uppå djefvulens
förebråelse, lofvat, att, om han får lefva, aldrig härefter
supa bränvin, fördenskull förebrådde jag honom hans
oförsiktiga löfte och sade det vara en ny snara för honom;
ty djefvulen är man icke skyldig något löfte, allraminst
att hålla ett syndigt och i vilkorliga ting gjordt löfte. Du
bör nu straxt afsäga dig det och i Jesu förson in gsblod,
som helgadt är, måtteligen och med tacksägelse nyttja
bränvin. Nej, nå nej, svarade han. Djefvulen blir då din
anklagare, derest du ditt med honom gjorda löfte
Öfver-träder och någon gång nyttjar bränvin. Och sedan vi ätit
middag ledde jag honom hastigt till fönstret, som han var
rädd före, och frågade, af hvad sorts trän hans stockar
ute på gården voro och hvartill han ämnade dem? Svar:
slagtall och till reparation af rien; ack se der djeflar på
stockarne! Derpå undervisade, öfvertygade och
bemannade jag honom, så att han efter några timmar gick med
mig på riegården och på åkern, och om söndagarne
infann han sig, redig till sina sinnen, i kyrkan, der han
alltid sökte att få samtala méd mig. Dock inträffade under
julhelgen efter ofvan beskrifna händelse, att han, som af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
