Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inblandning i stampdegen, och då denne afslog hans begäran,
sade han: lika godt, efter jag i alla fall måste svälta ihjäl
i hemmet kan jag lika gerna taga min påse till
hufvud-gärd och lägga mig på din visthnstrappa och der afbida
min dödsstund; för den rike gör det ringa omak att
sedan skaffa min döda kropp undan. Detta bevekte den
hårdhjertade att dela sina håfvor med den utsvultna.
Sedermera kallade han denna sin boningsplats
”tallbarksfabrik" (petäjä-vaprikki) och svarade biskopen, som vid
vi-sitationen i Nilsiä år 1823 frågade Ruotsalainen: hvar ha&
inhemtat så god kristendomsknnskap och andelig visdom?
det har jag gjort i tallbarksfabriks skolan (petäjä-vaprikin
koulussa). Sålunda tillbragte han här sitt usla lif med
hustru och barn under flere år, födande sig med barkbröd
och ängsyra (rumex acetosa), tills hans svärfader Johan
Ollikainen testamenterade åt honom Koskenniemi hemman
i samma by, derifrån han uslöste sina öfriga samarfva.
Dock var Ruotsalainen ej den enda i dessa trakter, som
fick späka sig med svält; många andra delade hans öde.
Detta jemmerliga lif fortfor ända till år 1817.
Redan år 1815 hade ett rykte kringspridt sig i
landet, att det behöfdes folk i Polen och att man önskade dit
kolonister hellst från Finland. Förhoppningar om
tillvinnandet af vidsträckta ägor med bördig jordmån lockade
mången att tänka på en flyttning till detta nya eldorado.
Bland dessa var Ruotsalainen en, som sällade sig till
folkvandringen, för att i Polen blifva kolonisternas andeliga
lärofader. Han sålde sitt hemman åt sina svågrar och
föryttrade sitt öfriga bohag till betalning af sina skulder, och
vandrade åstad med flere andra familjer bland sina
bekanta. Men vandringen sträckte sig ej längre än till
Wiborg, der landshöfdingen vägrade utvandrarne
flyttnings-pass. Dessutom insjuknade Ruotsalainen jemte flere
andra af sällskapet i nämnde stad och nödgades en längre
tid ligga på sjukbädden på en fremmande ort. Derifrån
återvände hela skaran till sin hemort år 1817. Och som
detta gör en vändpunkt i Ruotsalainens lif, vilje vi ej gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
