Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berg åtnjöt och genom det förtroende han skänkte
Niskanen blef denne emellertid upphöjd till ett slags allmän
lärare för många prester och lekmän i Österbotten.
Ruotsalainen sökte väl både skriftligen och mnntligen hejda
och rätta Niskanen, äfvensom att motverka hans skadliga
inflytande på Malmberg och andra österbottningar; men
den nya läran hade i en hast så gripit omkring sig och
slagit rot, att han ej mer förmådde det Då sedermera
Malmbergs fall blef uppenbart och ingen förnuftig mer
kunde hafva förtroende för honom, så började äfven Niskanens
anseende falla. Men min öfvertygelse är, att de
österbottniska prester, hvilka under sin första bekantskap med
Niskanen utan tvifvel ansågo honom för Ruotsalainens vän
och lärjunge, mycket förblandat Ruotsalainens lära med
Niskanens och trott, att åtminstone någon del af det
anti-nomico-theosofi8ka elementet (sit venia verbo), som fanns
i den senares, äfven sknlle finnas i den förres lära,
hvil-ket dock är grnndfalskt. Med noggrannhet kände jag ej
Niskanens lärobyggnad, ty jag såg honom högst sällan och
hörde honom endast engång utlägga sin mening. Det var
i januari månad 1850, då jag under en resa till min
födelseort enkom vek in hos honom. Men efter den
uppfattning jag fått deraf var Niskanens lära, — med atdrag af
ett visst theosofiskt element, som var egendomligt för
honom —, så ut och in lik Hedbergs lära, att jag tyckte,
det de alldeles hade bordt kunna anse hvarandra för
vänner och bröder. Derföre förekom det mig ock, då jag
hörde sägas, det Niskanen engång i Brahestad sknlle hafva
samtalat med Hedberg, utan att de kommit till någon
broderlig förlikning, att orsaken till deras oförliklighet icke
torde hafva varit någon betydligare olikhet i läran, utan
troligen hufvudsakligast berott af det, som i det finska
ordspråket antydes: ”minä herra, sinä herra: kuka meistä
kontin kantaa?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
