Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’279
sträugningar, af samma art, som de ofvanföre beskrefna,
men hvilka alltid aflupo lika fåfängt, och gjorde mitt
elände endast större och mera tryckande. Isynnerhet ifrån den
tiden (1834), då jag invigdes till läroembetet, begynte jag
nemligen åter flitigt forska i sådana böcker, hvilka
berömdes såsom grundligt undervisande till saligheten. Witt val
föll isynnerhet på Nohrborgs bekanta postilla och Schartaus
Skrifter, dem jag högt värderade och flitigt betraktade. Jag
gaf noga akt på alla de bättringsgrader, vilkor, förbehåll
och iakttagelser, hvilka uti dem förelades själarne, om de
ville komma till en samt omvändelse och evig salighet.
Jag profvade mitt hjertas tillstånd sorgfälligt derefter, för
att icke bedraga mig med ett fåfängt eller för tidigt hopp:
jag vakade öfver mig sjelf, had, läste och kämpade mot
synden. Stundom tyckte jag, att det begynte skrida
något framåt med den förmenta omvändelsens verk i min
själ, nemligen då jag lyckades bibehålla en andäktig
sinnesstämning, och tyckte mig beherrska det inneboende
förderfvet. Men det varade icke länge, innan det åter gick
med mig, såsom aposteln skrifver (Kom. 7): pSynden tog
tillfälle af budordet, och uppväckte i mig all begärelse, och
be-svek mig, och drap mig dermed." Så var då åter bela min
vackra bättt-ingsbyggnad kullkastad i grund, oeh mina
förmenta framsteg på omvändelsens väg ånyo förlorade. Då
ville mången gång förtviflan alldeles intaga mitt hjerta,
ilen hvad stod att göra? Jag ville dock icke gå evigt
förlorad, utan frälst och salig ville jag med allvar blifva.
Derföre grep jag åter till min käre Nohrborg och Schartau,
samt andre dylige författare, läste åter om den sanna
uppväckelsen och omvändelsen, samt begynte ånyo i jemte detta
ords bruk) vaka, bedja och kämpa mot synden, till dess
denna grufliga jätte åter kastade rnig omkull oeh sålunda
gäckade mina bästa bemödanden. Likasom fabelns Sisyphus,
hvilken var dömd att vältra en tung sten uppför en höjd,
derifrån stenen alltid åter rullade ned i djupet, gäckande
alla hans ansträngningar; så var ock jag på denna tid
ifrigt sysselsatt med uppvältrandet af sjelf-bättringens sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
