Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4r#
säga: ty dertill kände ingen visa eller råda mig.
Derefter begynte jag brefvexla med L —s. ocb Gud 11»t honom
stundom skrifva till mig sådana bref, som innehöllo det.
allrarenaste ocb klaraste evangelium, hvilka jag iin alltid
med glädje läser och påminner mig. Den redan förut af
Nya Testamentet ocb Luthers skrifter stundom fattade
a-ningen blef tör mig småningom en klarare insigt derom,
att jag såsom syndare ocb ogudaktig finge ooh borde utan
all vidare heredelse eller åtgärd enfaldigt tro evangelii
vittnesböld om cn allaredan fullbordad försoning oeh
rättfärdighet i Christo, och aff jag på fullt allvar, trots lag, synd,
samvete, förnuft oeh djefvul, kunde tillegna äfven mig
denna i ordet utbjudna nåd, blef tör mig nu mer oeh mer klar
och viss öfvertygelse.
Sista tiderna i Pemar, eller år 1840, erfor jag ock
många gånger lit och fröjd på denna väg samt vittnade
med hjertans fröjd om den fria nåden i Christo för min
kära församling. Delta kunde ej djefvulen länge tåla: jag
rycktes derifrån och inspelandes såsom fånghuspredikant i
Uleåborg, Der låg jag åter en lång tid bortåt i mörker
och nöd och hade nästan igen förgätit evangelii enda
salighets väg. hvarom icke ens L., då jag stundom besökte
honom, visste säga något. Jag försökte då i min cell
mångahanda andra så kallade salighetsvägar och ordningar,
hvilka mera. behagade förnuftet! och det otrogna hjertat,
allt i stor allvarlighet och bärande Guds vrede, som under
allt detta tungt hvilade öfver uiig. Jlen Gud lät mig af
sin grundlösa barmhertighet, hvilken mig ifrån moderlifvet
utvalt, hafver till sin Sons Jesu Christi saliga kännedom
och delaktighet, ej heller nu förgås på mina egna vägar
efter menniskostadgar. Unn gaf mig genom sitt eviga
c-vangcliska Ord åter ny tf och lefvande ljus mer än
någonsin i försoningens saliga hemlighet. Jag anammade ordet
med IVöjd. trodde och bekände det för alla, till hvilka min
röst eller penna kunde nå
Då jag derefter om vintern 1842 med L— s besökte
gubliøn Paavo Ruotsalainen i Nilsiä, bekände jag för bo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
