Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begrunda sitt gifna äktenskapslöfte — en fråga, som också
låg den nyss lemnade helt nära.
»Jag behöfver icke återtaga mitt ord,» tänkte han.
»Jag hemställer till hennes eget afgörande, om hon tror,
att ett äktenskap oss emellan skulle blifva så lyckligt, som
det borde. Hon måste då sjelf medgifva, att det ej det kan;
och följaktligen icke fordra, att något giftermål går i
fullbordan. ... Men är detta hederligt gjordt?... Hederligt? ...
Ar det väl hederligare, om jag inför presten lofvar henne
en kärlek, som jag omöjligt kan hysa, om jag på ett eller
annat vis misstror henne? — Nej! . . . För öfrigt kan jag
ju tills vidare låta det vara som det är; — jag kan ju resa
bort, utan att derföre slå upp med henne. Och känner jag
under tiden, att det är omöjligt att få tankarne ifrån henne,
och hör, att hon fortfar att lefva hyggligt och snällt, så
kunde jag ju kanske gifta mig med henne i en framtid. . ..
Men fadren — skarprättaren — bödeln, som hon sjelf
yttrade?... De dumma fördomarne!... Nog af, jag reser ut på
någon tid!»
Beslutet att resa blef med hvarje dag allt fastare, så
mycket mer, som "Willner hade hopp om att från högre ort få
något understöd dertill. Det öfriga finge hans pensel anskaffa.
Emellertid fruktade han dock högligen, att Landaler
endera dagen kunde lagsöka honom äfven för den större
reversen, då det ej blefve så lätt att undgå en ny
bysättning, hvilket vore ett det säkraste hinder för de& tilltänkta
resan. Ty denna, äfvensom Landalerska skuldens betalande,
berodde i ej ringa mån derpå, att han ännu någon månad
finge i ostörd ro fortsätta sitt arbete.
En afton i slutet af Augusti gick han just och tänkte
härpå, när han, efter en arbetsam dag inne i staden,
uppnått sitt logis och der skulle stiga in.
Det var redan bra skumt inne i rummen, men ändå
icke mörkare, än att han, då Landalers skrifbord passerades,
kunde på detta observera ett föremål, som liknade en
plånbok. Vid närmare betraktande befanns det äfven vara så,
och just den, Landaler vanligen brukade bära på sig och i
hvilken alla hans angelägnaste papper lågo förvarade. Bland
dessa fanns troligen äfven Willners revers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
