Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans tankar stodo här för ett ögonblick stilla, och han
stirrade, till halfs medvetslöst, på muren framför sig.
»Nej!» utropade han derefter; »har hon någonsin
älskat mig fullkomligt rent, så skall hon äfven nu icke
förgäta mig. Men gör hon det — på hvilken menniska kan
jag då tro, och hvad är friheten sedan värd? . . . Friheten!
— Ack, jag har aldrig rätt förstått detta ord förrän nu! —
Derute lyser solen i detta ögonblick för menniskor, som
åtminstone ha rättighet att vända sin gång hvart de behaga.
— Men här? — Blott fyra nakna väggar, och ingen vänlig
varelse att öppna mitt hjerta för!»
Han gjorde vid dessa ord en häftig rörelse, hvarvid ena
armen vidrörde något föremål på bordet och kom härigenom
omedvetet att vända blicken åt detta håll. Det var
psalmboken han här vidrört; ty denna, likasom kathechesen och
bibeln, tillhandahålles hvarje fånge. Målaren tog
förstnämnde bok i sina händer, slog upp en af psalmerna »för
botfärdiga fångar» och läste den af kung Erik den Fjortonde
författade sången. Mest anslog här den sista versen:
»O Gud! i dina händer,
Ehvart min verld sig ränder,
Förtror jag lif och själ.
Ack! jag ej kunde tänka
Hur djupt sig allt kan sänka.
Så länge allt gick väl.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
