Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belägenhet — men gaf nu ej särdeles akt derpå, utan blott
observerade, att det var Annas handstil. Hon skref:
»Dyraste Carl!
En sorglig underrättelse har i dag träffat mig,
nemligen att min älskade fader ligger dödssjuk och önskar se mig
hos sig ännu en gång. Skulle jag kunna vägra en sådan
begäran? — Jag lemnar alltså med moster Alin inom en
timma vårt hem, för att redan i qväll stiga ombord på det
ångfartyg, som i morgon bittida afgår till Norrköping.
Skulle detta bref komma dig tillhanda i så god tid, att du
kan hinna ned till Riddarholmshamnen, medan vi ännu äro
qvar, så kom ändtligen till oss! Jag skulle allt bra gerna
vilja säga dig ett muntligt farväl, och jag ville se, om de
dystra molnen ännu äro qvar på din panna, då jag lemnar
dig. Gode Carl! du har säkert mer än ett skäl till
missnöje med mig, och jag har också icke i allt handlat så,
som jag bordt, det vet jag väl. Och kanske blir du nu
ytterligare missnöjd med mig, för det jag så hastigt lemnar
staden; men jag har först i afton fått brefvet om min fars
sjukdom, och dröja kan jag ej. Han är visst inför andra
en ringa person, det vet jag; men jag älskar honom, och
han må vara hvem han vill, jag kan ändå icke förgäta ett
barns pligt mot den, som har skänkt det lifvet. Dock! du
skall visserligen tänka detsamma och derföre också gilla att
jag så hastigt far bort. Jag hinner nu ej mer, och bjuder
dig derföre ett innerligt farväl, men ännu i det hopp, att
vi också få taga ett muntligt afsked af hvarandra. Kom
derföre, beder Anna.»
Förestående var dateradt just samma dag, då Landaler
blifvit mördad; och hade Anna och hennes moster sålunda
vid nämnde tillfälle troligen redan lemnat deras bostad och
visste följaktligen ännu intet om det föröfvade brottet.
»Äfven hon borta!»’ sade målaren vid slutad läsning
och lät brefvet falla. »Hvem besöker mig nu i mitt elände?
— Ingen!»
Han satt länge och stödde hufvudet mot båda händerna,
men rätade derefter åter upp sig med mycken häftighet och
utbrast: »Tänk, om hon för min skull rest härifrån — om
denna uppgift om hennes fars sjukdom endast är en tom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
