Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konung Gustaf Adolf uppdrog år 1614 sina
hofpre-dikanter Johan Rudbeck och Jonas Palma, att genom
samtal med ryska prester i Iwangorod göra sig underrättade
om den grekiska kyrkans lära och kult och att på ryska
språket meddela dem en förklaring och redogörelse för den
lutherska lärans hufvudstycken och kyrkliga ceremonier
samt att förmana grekiska trosbekännare att afsäga sig
åtskilliga från den lutherska läran afvikande religionsbegrepp
och bruk vid gudstjensten. Och då Wiborgs stift kort
derpå erhöll egen biskop, anmodades denne man, som var
Olaus Elimaeus, att låta med foglighet och försigtighet
undervisa folket i Ingermanland i lutherska läran. Derjemte
utlofvade konungen belöningar åt ryska prester och deras
^åhörare, om de ville sjelfve lära sig Luthers kateches och
undervisa andra deri. Likaså skulle de lutherska prester,
hvilka vunnit den kännedom i ryska språket, att de kunde
öfversätta sina predikningar till ryskan, blifva delaktige af
konungens frikostighet. Sedermera anbefallte konungen år
1627 bemälde Rudbeck, hvilken emellertid år 1618 blifvit
befordrad till biskop i Westerås, att anställa visitation i
Estland och Ingermanland samt uppsätta en kyrkoordning
för dessa provinser, hvilken ock af konungen gillades.
Men som Consistorium i Reval vägrade att till efterlefnad
antaga den nya kyrkoordningen, strandade Rudbecks
försök att reglera om kyrkoväsendet der på orten emot
pre-sterskapets protest och han såg sig föranlåten att afbryta
visitationen och lemna Ingermanland obesökt. Ur de
anteckningar Rudbeck under sina förrättningar gjort, rörande
kyrkans tillstånd och folkets religiösa ståndpunkt
inhem-tas, att kyrkorna i Estland till större delen voro förfallna,
presternas aflöning så usel, att de måste lefva såsom
tiggare; att skolor saknades, ingen ordning eller lydnad fanns
bland presterskapet, som dessutom var högst okunnigt,
äfven8om deras åhörare voro försänkte i råhet och laster !).
Hvad Westén anför i Rofclereciets Historia (I. 445) låter *)
*) Se J. J. Tengstrvm Gezelii den yngres Minne p. 37—39.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
