Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Sommar - 108. Lilje-konvaljen - 109. Prästkragen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108. Lilj e-konvalj en.
Vit som stjärne-skimmer vävdes hennes skrud,
härlig, snövit klädnad har hon fått av Gud,
och därinom slumrar uti stilla frid
liten blomster själ så oskuldsfull och blid.
När i kvällens timme alla barnen små
efter lek och mödor till sin vila gå
och med knäppta händer viska bönens ord
om Guds nåd för alla, alla på vår jord,
o, då bedja även alla blommor små,
deras ljuva dofter upp mot himlen gå.
Vita änglar bära upp mot stjärn-strött loft
de små barnens böner, de små blommors doft.
109. Prästkragen.
På grönskande, leende ängar jag står,
predikar för alla, så gott jag förmår.
Min text är denna: Vår Gud är god;
ty böra vi vara vid gladeligt mod!
Och detta är min tacksägelsebön:
Lovad vare Gud, som gjort världen så skön!
Och detta min syndabekännelse är:
Vi fröjdas ej nog, åt vad Gud oss beskär.
Vi blicka ej nog mot den strålande höjd,
vi fyllas ej nog av jublande fröjd.
Humlor och fjär’lar de lyssna därpå,
blåklockan ringer med klockorna små.
Och lärkan tar upp en hymn därtill,
när hon svingar mot skyn med en jublande drill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
