Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett mjukt svar stillar vrede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade spänt upp segel-garns-tåtar emellan ett
par buskar, och där hängde dockornas kläder
till torkning. Sven hade så brått, att han inte
såg tåtarna. Så snavade han på dem och föll
omkull.
»Dumma jäntor», skrek han, i det han reste
sig upp, »varför spänner ni upp era tåtar, så
att man just ska snava över dem!»
Greta var lika häftig som brodern, och hon
ämnade just svara: »Varför ser du inte opp,
din dumsnut!» Men Karin, som är två år
äldre än Greta, är en klok och stillsam flicka.
Hon tystade hastigt Greta, och så sade hon
vänligt:
»Det var tråkigt, att du föll, Sven. Slog du
dig mycket?»
Då skämdes Sven över, att han varit så häftig.
Han svarade: »Å nej, inte var det så farligt.»
Och så fortsatte han över gårdsplanen och ut
genom grinden.
Mor Anna, som satt på förstu-kvisten och
fållade hand-dukar, hade hört alltihop. Hon
ropade till Karin:
»Nu var du snäll, min tös. Det är ett sant
ord, att ett mjukt svar stillar vrede.»
Karin lyste upp av glädje. Det var så roligt
att få beröm av mor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
