Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När björnen skulle hämnas på räven. Gammal fabel - När Lill-Olle var en hjälte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ha ha, nu tog han roten och trodde han
tog foten.»
Då släppte björnen rävens fot och grep i en
rot strax bredvid.
Strax kröp räven ut på andra sidan om
granen. Och så kilade han in i sin lya. Där
kunde inte Nalle få tag i honom.
När Lill-Olle var en hjälte.
En främmande bonde hade kommit körande
till Sörgården. Han var på färd till staden,
men han hade ett ärende till fader Anders.
Och medan han dröjde inne i stugan, stodo
hans hästar i Sörgårdens stall och tuggade hö.
Lill-Olle visste, att hästarna stodo därute i
stallet. Och Lill-Olle ville förfärligt gärna gå
dit och titta på dem. Men han var förbjuden
att gå ensam in i stallet, när främmande hästar
voro där. Det kunde ju ingen veta, om inte
en främmande häst kunde hitta på att sparka
Lill-Olle.
Syskonen voro i skolan, Pelle var ute i skogen,
Maja var hos korna. Det var ingen hemma
mer än far och mor och Lill-Olle. Far höll
på att tala med den främmande, och mor höll
på att baka i köket. Lill-Olle ville i alla fall
försöka, om han inte kunde få mor med ut i stallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
