Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De små kalvarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bäcken, som rinner emellan mossa och
ormbunkar. Han tittar ner. »Nej se, så underligt!
Det är en till därnere.»
Alla de andra små kalvarna skynda dit. De
ställa sig i rad och titta ner. »Nej se», säga
de, »det är andra kalvar därnere!» Och de
sticka ner mularna. Men de känna bara
någonting, som är kallt och vått. Majros
kommer dit, den vackra Majros med sina snälla
ögon och pinglan kring halsen. »Det där är
något, som ni inte kan förstå än, små barn»,
säger hon.
De små kalvarna få gå hem.
Vad det är roligt att springa omkring
överallt. Kalvarna skutta över buskarna och försöka,
vem som kan hoppa högst. Silvervit slänger
upp bakbenen så högt han kan. Han tror
själv, att han är nära björk-topparna.
Men så småningom blir det afton. Solen
börjar sjunka ned mot skogs-kanten. Då ställer
Maja sig vid grinden och ropar åter på sina
kossor. »Kom, kom, kossorna små! Kom,
Majros, kom, Gullhorna, kom, Vit-hövda och
Ring-kulla! Och kom, du lilla Silvervit!
Kos-sera, kossera, kom!»
Och de skynda till från alla håll ur hagen.
De ställa upp sig i rad, och så lunka de hemåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
