Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gåse Gull-dun och Kyckling Vit-fjun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flykt. De flaxade med vingarna och
snattrade hela tiden: »Ja, var det inte det vi trodde!»
Men Gulldun och Vitfjun visste sig ingen
levande råd av förskräckelse. De tänkte inte
alls på att springa sin väg. De bara kröpo
intill varann, darrande i alla leder.
»Pip pip, oj, nu är det slut, Gulldun!» sade
Vitfjun.
»Pip pip, adjö, Vitfjun!» sade Gulldun.
Men Karo var alls ingen elak hund, fast han
var lite häftig av sig. Han nosade bara på dem,
och så tyckte han det var synd om de små
stackarna och lämnade dem. Så gnodde han
utåt vägen ett tag för att sätta ändå bättre fart
i herrskapet Gås. Sedan vände han tillbaka,
ställde sig nedanför kastanjen och skällde en
stund på herr Tupp. Och därpå begav han
sig lugnt in i sin koja och lade sig att sova
igen.
Nu kunde äntligen herr Tupp och fru Höna
våga sig ner ur sina träd. De skyndade strax
fram till sin lilla Vitfjun och hans kamrat.
Gulldun och Vitfjun lova att alltid vara goda
vänner.
En stund därefter voro de alla samlade på
bakgården. Herr Tupp var något förlägen.
Men han påstod bestämt, att Karo måtte ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
