Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödlan - Grodan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ödlan.
Där slinker en ödla med brokigt skinn,
slinker bland slån vid muren.
Nu i ett hål hon kilar in,
kilar så ut, den filuren.
Hon ligger så still på murad sten,
blänker likt guld och koppar.
Hon låtsar sova i solens sken,
men kikar på flugan, som hoppar.
Se, där uppå den vita mur
hoppar och surrar en fluga.
Ödlan ligger så tyst på lur,
kikar med ögon sluga.
Så slungar hon fram sin tunga till sist,
fångar flugan, som hoppar,
slinker sen bort, helt glad åt sin list,
och blänker likt guld och koppar.
Grodan.
Under åbroddens blad
sitter en groda så glad,
kväker i sena kvällen:
»Här finns det så trevliga ställen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
