Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sensommar och höst - 3. Blåbär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uppå förklä’t, så glänsande struket,
som blott två timmar varit i bruket,
hade snart Siggiletta en fläck.
Den var nästan så svart som av bläck.
Föll ett blåbär från tösen däroppe
ned uppå Siggelin som en droppe,
satte fläck på hans krage så vit,
ingen märkte det i sin aptit.
Solen sken på de mumsande trenne,
på vart solbränt och guldkransat änne,
och där regnade blåbär allt mer,
och där sattes av fläckar allt fler.
Men man åt, och man åt, och man mumsa’
— det var alls ingen där till att grumsa.
Och till sist på de ätande små
va’ båd’ näsor och förkläden blå.
Sist, när skäpporna slutat man hade,
gingo alla ur skogen så glade,
trava’ muntra mot stugtröskeln hem.
Där stod mor och välkomnade dem.
»Nej men, barn», sade mor, »vad är detta?
Ut ni gingo så fina och nätta,
och nu ser jag blott fläck invid fläck.
Det ser ut, som ni rakt druckit bläck!»
Helt förlägna de stanna och titta.
Nej, hur tätt dock de fläckarna sitta!
»Jo, ser mor, där fanns blåbär i skog,
och från blåbären kommer det nog.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
