Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sensommar och höst - 6. Lergubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag tyckte jag såg en groda här nyss», sade fjäriln.
»Ni måtte väl aldrig umgås med grodor? De är så
tarvliga.»
»Nej, det gör jag visst inte», försäkrade lergubben.
»Det var en här nyss, men jag körde bort henne.»
»Sparkade ni åt henne?» frågade fjärilen.
»Nej, inte precis», sade lergubben. Han visste med
sig, att han inte kunde sparka. »Jag tittade på henne,
ni förstår, på ett sådant sätt, att hon kände sig tvungen
att ge sig av.»
»Ja, det är just det rätta sättet», sade fjäriln. »Ni bor
ganska trevligt här», tillade han.
»Ja», sade lergubben, »jag har visserligen inte fått
alla möblerna än, jag väntar det sista i morgon. Ni vet,
hur man kan få vänta på hantverkare. Men huset i sig
självt är bra. Det är byggt enkom åt mig, och oss emellan
kan jag säga, att det är drottningen själv, som gett mig
medel till att uppföra det.»
»Nej, tänk!» sade fjärilen. »Det ger ju huset ett
historiskt intresse. Ja, nu får jag tacka för gott härbärge.
Jag ser, att solen har börjat skina igen. Adjö så länge!»
Och så flög han bort.
4.
När natten kom, började det häftigt blåsa. Lergubben
kände, hur blåsten skakade hans hus. »Hur skall det gå?»
tänkte han oroligt.
Rätt som det var, blåste huset omkull. Dock föll
det åt sidan, så att det varken skadade lergubben eller
hans soffa.
»Det får byggas upp igen i morgon», tröstade sig
lergubben.
Men när morgonsolen rann upp, lyste hon hett och
ihållande på den stackars lergubben, som nu inte hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
