Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sensommar och höst - 9. Fru Sax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trådrulle», sade faster, »hjärtans beskedliga små gummor, som
vill så väl, men för det mesta trillar de omkring och ställer
till oreda.»
Där funnos också en hyska och en hake.
»Det är ett par, som är skapat för varann», sade faster.
»Men ingen vet, om de nånsin får varann. Det kan hända,
att haken blir fastsydd någonstans emot en hyska, som
inte alls passar för honom, och det kan hända, att hyskan
får en hake, som är grov och klumpig och förstör henne,
så att hon går rent kaputt. Så underligt kan det gå till i
världen», sade faster.
3.
»Nu», sade faster, »undrar allt herr Trådrulle ganska
mycket, var fru Sax har hållit hus så länge, ty det varv
längesedan de såg henne ligga i lugn och ro i väskan.
’Vad har fru Sax haft för sig på sista tiden?’ säger han.»
»Vad svarar fru Sass då?» frågade Elna.
»Hon svarar» — och nu talade faster åter med sin
finaste röst — »Kära hjärtandes», säger hon, »jag har
upplevat en hel hop, sedan vi träffades sist. Först så skulle
jag klippa pappersgubbar åt Elna, en hel rad med gubbar
och hästar och hundar. Så låg jag en stund på bordet,
och så var det någon, som puffade till mig, så att jag
for i golvet. Inte vet jag, vem det var, men det var någon,
som var ganska slarvig, för hon tog icke strax upp mig,
fast jag skrällde till ganska ordentligt, när jag föll till
golvet. För se, jag är sådan, att jag säger alltid ifrån
och krusar inte. Så var det någon, som sparkade till mig,
så att jag flög in under bordet.
Där låg jag en lång stund i mörkret och var vid dåligt
humör. Jag hörde, hur de letade efter mig. »Var är
saxen?» sade de. »Var i all världen kan den vara?» Jag
var riktigt förtretad på dem, för att de inte kunde hitta
på att titta efter under bordet. Där måtte jag väl ha legat
förr! »Ack, den där förargliga gamla saxen», sade de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
