- Project Runeberg -  Önnemofolk. Berättelser och visor /
24

(1917) [MARC] Author: Anna Maria Roos - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sensommar och höst - 10. Nysta garn - 11. Fallfrukt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Lillan skriker i sin vagn,
tål visst ej, att man gör gagn.
Tystas måste barnet,
nystas måste garnet.

Sockerhjärta, vyss och vyss!
Kan du tystas med en kyss?
Se, nu sover barnet.
Nystat är nu garnet.




11. Fallfrukt.

»Jo, nu går det raskt att komma upp om morgnarna,
ska jag säga», sade mor Anna. Hon såg, hur Karin och
Greta med stor iver och brådska kastade på sig kläderna.

Mor Anna visste ju gott, vad det var, som nu gjorde
alla barnen så morgontidiga. Var och en var förstås
ivrig att komma ned i trädgården och leta fallfrukt. Det
var många goda saker, som nu om morgnarna lågo där
i det daggiga gräset under de knotiga gamla träden. Där
lågo klara astrakaner, små runda söta hampusäpplen,
saftiga gråpäron och granna gula plommon och bara
väntade på, att man skulle komma och plocka upp dem. Den
frukt, som var felfri, skulle man bära till mor, men den,
som var något skadad, fick man äta upp. Och där var ju
alltid mycket, som var skadat. Kråkorna hade hackat på
plommonen, maskar hade grävt gångar genom äpplena och
päronen.

»Tänk, vad här var vackert i våras», sade Karin och
mumsade. Det hade blåst mycket under natten, så att
gångarna voro fullströdda med frukt. »Kommer ni ihåg,
när de här träden var alldeles vita av blom?»

»Jag tycker här är lika vackert nu», sade Sven, i det
han bet ett stort stycke av en astrakan.

Ja, det var verkligen vackert nu också, det måste
medgivas. Äpplen och plommon glimmade uppe i träden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrofolk/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free