Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sensommar och höst - 14. Facitboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så gick hon uppför trappan, knackade på hos fröken
Lind, steg in och lämnade lärarinnan det lilla häftet.
»Fröken har visst tappat den här boken», sade hon.
»Tack, lilla Karin», sade lärarinnan och fortsatte att
skriva ett brev, som hon höll på med.
2.
Nästa gång det var lektion i räkning, visade sig Karin
alldeles förunderligt flink med att räkna ut talen. Hon
räckte upp handen förr än någon annan, och när fröken
Lind tittade efter i sin bok, fann hon för var gång, att
Karin räknat rätt.
»Du har blivit riktigt duktig i att räkna, du Karin»,
sade hon vänligt.
Karin blev blossande röd. Det var inte alls så roligt,
som hon tänkt sig, att få beröm av fröken. Hon skämdes
och skulle helst velat gråta.
När hon gick hem den dagen tillsammans med en
hel flock andra flickor, tänkte hon på, att det var
märkvärdigt, vad alla dessa voro glada. De skrattade och
pratade hela tiden. Men hon gick tyst och kände sig
betryckt. Annars brukade hon nog skratta lika gott som
någon annan. I dag var det likväl, som om något mycket
tungt vilat över henne, som om allting varit sorgligt och
aldrig kunde bli annorlunda.
3.
En stund efter middagen gick Karin upp till farmor.
Det var så gott att kunna gå till farmor, när man var
ledsen eller orolig för någonting. Mor hade så mycket
att stöka med både inomhus och utomhus, mor hade inte
alltid tid att höra på ens bekymmer. Men farmor hade
alltid tid.
Farmor satt och stickade, då Karin kom in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
