Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sensommar och höst - 14. Facitboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om »De små flodbarnen». Där förtäljes det, hur lilla Tom
kom till en plats, där en god fe tog hand om en hop små
barn, och hur hon ibland gav dem karameller, som smakade
förfärligt gott. Men en gång stal Tom några av dessa
karameller, och då smakade de alls inte lika gott. Och
efter en stund märkte Tom med förfäran, att han blivit
knottrig i ansiktet och över hela kroppen. Och då talade
feen om, att på den plats, där Tom nu befann sig, syntets
det alltid på en, vad man gjort, så att ingen där kunde
dölja något orätt han begått.
»Det är ju en saga», sade farmor, »men den har nog
sin sanning. Jag tror nog, att det en gång, när vi lämnat
denna jord, kommer att synas på oss, vad vi gjort, både
gott och ont. Såsom Jesus sade: »Intet är fördolt, som
icke skall bliva uppenbart.» Och visst är, att Gud och
hans änglar redan nu ser på oss, allt vad vi har gjort.»
Farmor hade en gång talat med barnen om de ord
Jesus uttalat, att barnens änglar alltid se Gud. Och hon
hade sagt, att det av dessa ord synes framgå, vad också
många kristna i alla tider trott, att varje människa har
en skyddsängel, som av Gud fått i uppdrag att vaka just
över den människan och göra allt för att leda henne in på
det rättas väg.
»Tror farmor», frågade Karin skyggt, »att min ängel
ser på mig, att jag narrats, och är ledsen däröver?»
»Det är jag säker på», sade farmor, »att han både ser
det och sörjer däröver.» Och farmor lät själv helt bedrövad,
när hon sade det.
Karin började åter snyfta.
»Du visste ju redan, att du bedrövat Gud», sade
farmor.
»Ja», sade Karin, »men, ser farmor, det är olika. Gud
är så stor, och han ser många miljoner små flickor, och
somliga är snälla, och somliga är stygga, och jag kan inte
riktigt förstå, hur han hinner bli ledsen, för var gång
någon är stygg. Men om den vackra vita ängeln, som ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
