Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Sagor och äventyr - 26. Jätten Mumburra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2.
God mat fingo barnen hos Mumburra, och jätten hade
ofta hem med sig åt dem både namnam och leksaker. Men
i alla fall så längtade de mycket hem, förstås, och talade
ofta om, huru de skulle kunna komma ifrån jätten. Det
var dock inte så lätt, för dvärgen Trullirutt höll noggrann
vakt över dem och låste alltid väl till porten.
En dag, då jätten var ute på långvandring, sutto
barnen skockade i ett hörn inne i den stora salen och
rådslogo ivrigt, om det ändå inte skulle kunna finnas
något sätt för dem att fly.
»Jag har märkt», sade Ivar, »att Trullirutt alltid
slumrar till ett litet tag, efter det han ätit middag. Det är
ingen lång stund, men vi skulle i alla fall hinna sticka ihjäl
honom. Jag vet, var vi kan få knivar, det hänger flera
stycken i köket. Och sen kan vi ta nyckeln ifrån honom
och ge oss i väg.»
»O nej», sade Gunnel, »inte ska vi döda Trullirutt.
Han är ju aldrig elak mot oss. Jag tycker han är ganska
snäll, och han rår ju inte för, att jätten har befallt honom
att vakta oss.»
Nej, det erkände de alla, att det skulle inte vara rätt
att sticka ihjäl Trullirutt.
»Kanske, om vi riktigt ber jätten någon gång, då han
är vid gott humör», sade en liten flicka, som hette Dora,
»kanske han då släpper oss.»
»O nej, det gör han inte», sade Ivar, »han kan inte
begripa, att vi längtar hem. Han säger, att vi har det så
bra här och att hans mamma alltid brukade kasta rovor
i ansiktet på honom, så han kan inte förstå, att vi längtar
efter våra mammor.»
»Och så säger han», inföll en gosse, som hette Åke,
»att han måste ha människor på slottsmurarna, för det
har alla andra fina herrar.»
»Då kunde han väl ha människor av sten och marmor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
