Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Sagor och äventyr - 26. Jätten Mumburra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
backen, för att barnen skulle springa till sina platser.
Och när han kommit uppför backen, sade han som vanligt
till dvärgen Trullirutt, som skyndat emot honom:
»Är det inte ett fint slott jag har?»
»Å, jag kan just inte tycka det», svarade dvärgen.
Jätten stirrade förvånad på honom.
»Vad menar du?» frågade Mumburra.
»Jo, jag menar det», svarade dvärgen, »att du har
bara vanliga levande människor till att pryda ditt slott
med, men kungen och de allra förnämsta herrarna har
människor av marmorsten.»
Jätten Mumburra såg mycket bekymrad ut. Ty han
hade börjat bli förfärligt noga med att ha allting så, som
annat fint folk hade.
»Men då är ju också jag tvungen att skaffa mig
människor av marmorsten», sade han.
»Ja, det tycker jag allt, att du är», sade dvärgen.
»Men hur ska jag få sådana?» sade jätten. »Kan du
göra sådana?»
Nej, det kunde inte Trullirutt. »Sådana kan endast
människor göra», sade han.
»Men vi kan ju fråga barnen, om det är någon av
dem, som vet, till vem man ska vända sig för att få
sådana där marmorbilder», föreslog dvärgen.
Ja, det tyckte jätten var ett gott råd.
Han kallade ihop barnen och frågade dem om saken.
Lilla Ivar viftade med handen och skrek:
»Det vet jag! Det vet jag! Min pappa gör just sådana
bilder.»
»Då ska vi bege oss till honom i morgon dag», sade
jätten Mumburra.
4.
Dagen därpå stoppade jätten Ivar i korgen och begav
sig nedåt bygden. Ivar visade honom till faderns hus.
»Det är bäst du knackar på», sade jätten, när de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
