- Project Runeberg -  Önnemofolk. Berättelser och visor /
114

(1917) [MARC] Author: Anna Maria Roos - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Sagor och äventyr - 35. Det flammande slottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

finna den, men det har gått dem illa allesammans. Tänk
inte på den saken, min gosse.»

Erik ville dock icke uppgiva hoppet. Han beslöt
att stanna och sporde den gamle, om han till äventyrs
hade något arbete för honom.

Jo, gubben ville gärna taga honom i sin tjänst. Ty
han hade ingen, som hjälpte honom med att sköta gård
och grund.

»Alla mina barn är döda», sade den gamle. »Det är
många, som dör här!»

Då de nu gingo genom byn till gubbens stuga, lade
Erik märke till, att alla, som de mötte, sågo bleka och
sjukliga ut. Erik frågade den gamle om orsaken härtill.

»Det kommer därnerifrån», sade gubben och visade
ned åt träsket. »Därifrån kommer sjukdom och elände,
därifrån kommer tvinsot och död.»

När aftonen kom, såg Erik slottet lysa däruppe i
all sin glans.

Men när han sedan kastade en blick nedåt dalen,
varsnade han något, som fyllde honom med förfäran.
Upp ur träskets gulgrå dimmor kröpo fasaväckande
skepnader med hålögda anleten och skelande blickar. Det
var sjukdomsvättarna — det förstod han — det var den
smygande febern och den lömska tvinsoten och den
skälvande frossan. Han såg dem glida upp emot byn. De
tryckte sina anleten emot stugornas fönsterrutor, och
öppnades en dörr eller ett fönster, strax smögo de ditin.

Följande morgon frågade Erik sin husbonde, om intet
försök blivit gjort att öppna en väg för träskets
stillastående vatten och leda ut det i havet.

»Så bleve här ju mindre osunt», sade han.

»Här finns ingen, som skulle ha krafter till slikt
arbete», sade gubben. »Vi är alla brutna av lidanden,
vi mäktar ej mer arbete än det, som är nödvändigt för
livets uppehälle. I forna dagar fanns det ett utlopp för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrofolk/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free